lördag 10 april 2010
Long time, no blog...
Hej!
Insåg just att det är över en månad sedan jag bloggade, och det var ju inte meningen. Jag tänkte verkligen bli bättre på det här, blogga minst varannan dag... men det sket sig. Det är lite oklart varför, för tid har jag, jag är nog bara lite lat.
Det har i vilket fall som helst hänt en hel del sen jag bloggade sist, och det absolut häftigaste var utan tvekan veckan jag och Martina spenderade på Maui. Den ön var sanslöst vacker, och vi hade en jävligt bra semester. Vandra runt i regnskog, bambuskog och världens största vulkankrater, åka på valsafari, snorkla med sköldpaddor... helt magiskt! Efter det var vi hemma i Normal i två dagar innan vi åkte till St. Louis över helgen. Jag fyllde år den lördagen, så vi passade på att åka dit och se John Mayer. Han levde upp till alla mina förväntningar, det var en riktigt bra konsert!
Sen dess har vi varit i Normal, det har varit en del studier, en del festande och en del träning. Men snart är det dags att ge sig ut och resa igen, på fredag drar jag, Martina och Anna till New York över helgen, det ska bli riktigt kul!
Igår såg jag, Martina, Charlotte och Anna Snoop Dogg på Red Bird Arena, skolans basketarena. Och nej, jag gick inte direkt på den konserten för att jag tycker om musiken, det var mest själva grejen att göra det på skolområdet med över 6000 andra. Musiken var dålig och volym extremt överdriven, förbandet spelade längre än Snoop, men pausen mellan "banden" var ännu längre. Trodde dock aldrig att jag skulle få se så många vita människor hoppa synkroniserat till den typen av musik, och det var ju... spännande.
Resan hem till Sverige är bokad, jag och Martina landar på Arlanda 07.45 på morgonen den 13e maj. Jag måste säga att jag längtar hem nu. Jag skulle lätt kunna lägga ner flera månader på att bara resa runt i det här landet, men jag är färdig med den här lilla staden och den här typen av studier. Det är dags att komma hem nu.
Igår fick vi väldigt glada nyheter, jag och Martina har nämligen fått en lägenhet! Jepp, jag blir sambo i Uppsala redan i sommar! 24 år gammal, dela lägenhet med min flickvän... det känns väldigt vuxet, men samtidigt helt rätt. Livet rullar på bra nu!
Det var väl allt för den här gången, förhoppningsvis blir det lite mer frekvent bloggande framöver, men man vet aldrig.
Ha det bra, vart ni än är!
/Patrick
tisdag 23 februari 2010
Jag var en gång en simmare...
Hej alla!
Kände att det kanske kunde vara dags att uppdatera bloggen lite grann... så, vad har hänt sen sist?
Jag har skrivit prov i sociologi, men det var inga större konstigheter, gick bra. Har prov senare idag, bör gå av bara farten det också. Har prov i Criminal Justice på torsdag, den kräver lite mer jobb, men det ska nog gå bra.
Jag har förresten börjat simma igen! Eller, börjat simma och börjat simma, jag kan inte påstå att jag simmar på samma sätt som jag gjorde en gång i tiden, men två gånger i veckan förflyttar jag mig till simhallen strax utanför campus och simmar en timme. Första gången jag var där kändes... ruskigt deprimerande. Jag hade i ett anfall av överdriven självsäkerhet gått och gett kroppen en riktig omgång på gymmet samma morgon med tanken att "jag ska ju bara simma ikväll". Jag tyckte av någon underlig anledning att det var en helt fantastisk idé att träna axlar... det var det inte. Jag trodde nästan att jag skulle drunkna när jag hade simmat ett tag. Men efter det har det gått bättre, och jag har inte fått några allergiska reaktioner än så länge. Det som framför allt är skönt är att jag känner att det fortfarande finns en simmare i mig... problemet är bara att han har sovit i typ 10 år, och han tycker inte om att bli väckt. Mjölksyra verkar vara hans vanligaste hämndaktion, inte helt kamratligt. Nu råkar jag ju vara en envis jävel, så jag tänker fortsätta simma så länge min allergi inte får frispel igen... det var ett tag sen jag pysslade med den typen av konditionsträning, men fan vad skönt det är!
Den senaste tidens absolut största irritationsmoment är utan konkurrens min externa hårddisk som lade ner verksamheten i höstas... eller snarare killen som skulle fixa den. Lång historia kort:
Jag lämnade in hårddisken hos en kille här i Normal, han kunde inte fixa den, så han tog in offerter och skickade till slut iväg den till en kille i Kalifornien. Killen i Kalifornien heter Jose, och han är en fullständig klåpare. Han har haft hårddisken sen i slutet av oktober. När han väl fått disken skickade han ett mail till min kontakt här i stan och sa att det skulle bli dyrare än vad vi först sagt. Sen hörde han av sig igen och sa att det skulle bli ännu dyrare. I det läget informerade jag min kontakt om att jag ville få tillbaka hårddisken så jag kunde skicka hem den med min familj istället (vi befinner oss nu i början av december). Det mailet fick inte min kontakt svar på förrns i januari. För ungefär en månad sedan hade jag direktkontakt med Jose och informerade honom om att jag ville få tillbaka min egendom så fort som möjligt. Han svarade att det skulle jag naturligtvis få, och att han skulle återkomma med tracking information så jag kunde följa paketet. Han återkom inte med någon information, så jag mailade honom igen för två veckor sedan. När det mailet fortfarande var obesvarat igår så skickade jag ett till där jag frågade vart min hårddisk befann sig och varför Jose inte svarat på mail. Jag fick idag svar, där Jose talade om att han helt enkelt tappat bort min hårddisk, men att han skulle skicka den till mig när han hittade den. Han avslutade med att säga att jag måste vara tålmodig och inte trakassera honom om det här...
Ja, man kan väl säga att jag är rätt jävla skitförbannad just nu. Jag svarade att jag förväntar mig att min hårddisk finns hos mig inom två veckor, återstår att se om det blir så. Jag är ju inte dummare än att jag inser att mina chanser att få tillbaka hårddisken eller någon kompensation för den är ungefär 0 efter att jag lämnat landet, men om jag inte får tillbaka min egendom innan dess ska jag fan se till att hitta någon avart till myndighet att rapportera honom till. Jag blir så trött...
... Men nog om det, om 13 dagar drar jag och Martina till Maui! Jag längtar verkligen, det ska bli grymt skönt!
Aja, det var väl allt för den här gången. Hoppas ni har det bra, vart ni än är!
/Patrick
lördag 6 februari 2010
Somliga går med trasiga skor...
Har sedan igår någon gång tyckt att mina nyinköpta vinterskor läcker, vilket är ett problem när det ligger en decimeter snö på backen. Impregnerade dom igen imorse, gjorde ingen skillnad. Såg nu att sulorna på båda skorna har spruckit. Vi pratar alltså inte om några små sprickor här - sulan är spräckt på bredden på båda skorna.
Jag är lätt irriterad just nu...
tisdag 2 februari 2010
Direktrapport från dagens sista föreläsning
Hade just en liten övning i klassen, vi skulle rösta. Vi är 95 personer registrerade i klassen, men alla är ju naturligtvis inte på föreläsningen. Varje person skulle skriva ned en siffra någonstans mellan 0 och 10. Om dom lagda rösterna sammanlagt blev mindre än 215 skulle vi få "extra credit points", lika många som den siffra vi skrivit ner. Kom vi över 215 fick ingen några poäng. 48 personer skrev ner 2 poäng, 17 skrev ner 3 poäng, resten var över, och hela 6 personer skrev 10 poäng, det hela slutade på 272 poäng. Slutsats? Folk kan inte räkna...
Mer bloggande under föreläsningarna
Sitter på föreläsning igen, så varför inte blogga lite? Ännu en av mina kusiner har ju hoppat på mig om att jag bloggar för lite... bortskämda, det är vad dom är!
Så, vad har hänt sen sist? Inte mycket alls, har mest varit förkyld. När jag är förkyld blir jag väldigt ömklig, så jag har tillbringat ett gäng dagar i soffan med té, godis och relativt värdelösa filmer. Skönt i början, sen blir det tråkigt ganska fort.
Var på bio i söndags, såg Precious... kan varmt rekommendera den, ruskigt bra!
Satt för övrigt och pluggade i eftermiddags, och stötte återigen på fenomenet Koro. Jag har nu stött på det här två gånger i två olika ämnen inom loppet av ett år.
Vad är då Koro? Det är helt enkelt en plötsligt och intensiv rädsla för att din penis ska dra sig tillbaka in i din kropp och helt enkelt ta död på dig. Enligt mina böcker i psykologi och sociologi bland är detta en mental sjukdom hos en del asiatiska män. Två gånger i två olika ämnen inom ett år... nu är min fråga: Hur vanligt kan det här vara?! Och hur förhindrar man då att det sker? Det vill jag nog förresten helst inte veta...
Anyway, så här roligt har jag alltså på mina föreläsningar. Nu är det mindre än fem veckor innan jag och Martina drar till Maui... det är 26 grader och sol idag. Jag längtar inte alls dit, jag lovar.
Det var väl allt för den här gången. Hoppas ni har det bra, vart ni än är!
/Patrick
tisdag 26 januari 2010
När föreläsningarna är tråkiga kan man ju alltid blogga
Hej världen!
Som ni kanske förstod av rubriken så sitter jag på föreläsning just nu, och jag är fruktansvärt uttråkad... tänker mest på Maui.
Skrev ju inte så mycket i det förra inlägget. Jag och Martina sätter oss på flyget den 8e mars, kommer tillbaka den 16e mars. Vi kommer bo på Banana Bungalow Hostel (www.mauihostel.com), tror det kommer bli riktigt bra! Resan i sig är ganska dyr, men boendet är billigt, och just det det här boendet har gratis utflykter varje dag. Vandra runt på en gammal vulkan, valsafari, snorkla med sköldpaddor osv. Tror nog jag kommer trivas. Det är för övrigt 28 grader varmt där just nu... bara så ni vet.
Just det ja, helgen efter att vi kommer hem från Maui fyller jag år, så då drar jag och Martina till St. Louis. Ska bli kul att hänga lite i den staden igen, och det skadar ju inte att John Mayer spelar på min födelsedag, lär bli en riktigt bra konsert!
Aja, det var väl allt för den här gången... hoppas ni har det bra, vart ni än är!
/Patrick
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)