You don't sleep in Vegas, you just take naps...

Ja, jag vet att jag inte har bloggat på länge. Tycker inte vi behöver inte prata mer om det.

Kan ju börja med att meddela att jag fått betygen för den här terminen, och jag får väl säga att jag är nöjd. A i allt förutom Pusselmannens galna kurs, där blev det bara godkänt. Ungefär vad man kan förvänta sig när man ägnar mer tid åt att resa runt än att plugga antar jag.

Sååå, för lite drygt en vecka sedan åkte jag och Martina till Las Vegas. Det var en riktigt ball upplevelse! Vi bodde på Hard Rock, kanske 10 minuters gångväg från The Strip, och JA, JAG TRIVDES. Man måste ju älska ett hotell där det hänger gitarrer och gamla scenkläder lite överallt, istället för lampskärmar i korridorerna har man cymbaler... ja, ni kan tänka er. Vi bodde riktigt bra, och det var inte särskilt dyrt heller.

På dagarna gick vi mest omkring på The Strip, kollade in olika hotell och casinos, shoppade och spelade lite. På kvällarna åt vi gott, gick runt och kollade på diverse turistattraktioner, ljusshower osv. En kväll var vi och såg Blue Man Group - riktigt häftigt!!

Vi kom hem i tisdags kväll, helt slut båda två. Sen dess har vi mest tagit det lugnt, städat, tränat och lagat mat. Jag har bakat lussebullar, gjort knäck och köttbullar, så lite julstämning har det blivit ändå. På tisdag kommer min familj hit, det ska bli så jävla kul att se dom igen! På onsdag drar vi till Chicago, sen bär det av till New York den 28e. Back to Normal för mig blir det den andra januari. Vi får se om jag kanske lyckas blogga lite mer innan dom anländer, men jag kan inte lova någonting, jag är ganska slö av mig.

Ha det fint!

/Patrick

Hälften avklarat

Jepp, två tentor gjorda, dom andra två bränner jag av i morgon, sen är det jullov! Har ambitiösa planer på en hel massa julbak och allmän matlagning, får se hur mycket av det jag faktiskt får gjort. Ska bli skönt att få ledigt i vilket fall som helst.

Första snön kom för övrigt i natt. När jag kom till campus 08.40 i morse hade redan ett helt gäng små traktorer med fastmonterade plogar röjt alla gångvägar på campus... tänk om man bara kunde lära sig sånt där hemma i Sverige?

Jag och Martina har för övrigt bokat boende i Las Vegas nu... Vi ska bo på Hard Rock. Hur nöjd jag är? SJUKT NÖJD!!

När vi kommer hem därifrån är det bara en vecka kvar tills familjen landar i Chicago. Ska bli så jävla mysigt att träffa dom igen... synd bara att Lillebror inte följer med!

Begick för övrigt ett stort misstag härom dagen: Jag gick in på CSNs hemsida och kollade hur stor min studieskuld är. Gör inte det. Det gör ont.

Men men, det är bara pengar! Du ska jag äta pepparkakor och läsa lite om fängelser.

Ha det bra!

/Patrick

Så var det dags igen

Eftersom mitt bristfälliga bloggande fått utstå ganska brutala påhopp från en av mina kusiner känner jag att jag kanske måste ta tag i det här nu igen...

Så, jag har varit i New Orleans. GRYM STAD! Hade 5 sjukt trevliga dagar med Martina och Anna. Mycket musik, god mat, lite besök på museum, spatsera runt i stan, utflykt ut i träsken... ja, en massa kul grejer helt enkelt! Har även lyckats fota en alligator eller två från rätt många meters avstånd... dom ser mest ut som trästockar. Vi borde ha åkt på sommaren, då får guiderna dom att hoppa upp ur vattnet efter varmkorvar, nu på hösten vilar dom mest.

Såg för övrigt det bästa klubbgig jag någonsin sett, ett lokalt band. Jag refererar numera till den spelningen som "konsten att lira skiten ur tre tromboner... samtidigt". Världsklass, jag var tvungen att köpa en skiva!

Sen jag kom hem har jag väl mest sovit och pluggat. Skrev min första sluttenta av fyra idag, bränner av en till på måndag och två på tisdag, sen blir det jullov. Och vad gör man då när man får jullov och har två veckor att slå ihjäl innan familjen kommer, sitter man och rullar tummarna i Normal. Nä, det känns onödigt. Så jag och Martina drar till LAs Vegas nästa helg. Åker på lördagen, kommer hem på tisdagen. Än så länge är det oklart om någon annan ska med, det får vi se. När vi kommer tillbaka är det en vecka kvar innan familjen kommer, får se vad som står i planeringen då, om det blir någon längre trip eller om man kanske ska fara runt i Illinois lite grann. Finns ju ett gäng andra små städer här också, kanske vill huvudstaden Springfield till exempel? Den som lever får se...

Hoppas ni har det bra, var ni än är!

/Patrick

I New Orleans

Jepp, nu är vi här!

Vårt hostel verkar skitbra, ser ut som om det är en del festande här. Just nu väntar vi bara på våra rum, sen blir det ner på stan för lunch... och kanske en martini, vem vet?!

Sticker iväg igen

Jepp, nu är det dags att packa väskan igen! Det är nästan en vecka sedan jag kom hem från Kalifornien, och nu är det dags för lov. Det är Thanksgiving nästa vecka, och skolan är stängd. Sååå, vad ska man då göra när hela landet ägnar en vecka åt att tacka för saker (eller fira slakten av indianerna, hur man nu väljer att se på saken), ska man sitta kvar i Normal och häcka? ÄH, det låter jävligt trist!!

Jag, Martina och Anna bestämde oss sålunda för att dra till New Orleans! Planet lyfter 05.50 på söndag morgon, vi kommer hem på fredag. Ska bli så grymt kul!!

Mycket har visserligen förändrats sen Orkanen slog till för ett par år sedan, men New Orleans är fortfarande känt för sin goda mat, båtturer ut i träsken, och naturligtvis musiken. Enligt vad jag kan utläsa via internet så verkar varenda restaurang, bar, café, soptunna och hål i väggen ha ett band som spelar, oftast typ varje dag... Google is my friend. Jepp, jag tror jag kommer trivas!!

Hoppas ni har det bra där hemma i höstrusket, eller var ni än är!

/Patrick

Back to Normal

Så, då var man hemma igen efter en fantastiskt kul vecka. Lite trött, har inte så mycket röst just nu, men det var det värt! Det blir lätt ganska intensivt när man ger två av sina närmsta vänner ungefär 3 dagar var att visa hur deras liv är, och det skulle vara fullständigt meningslöst att försöka skriva ner allt som hänt under veckan just nu, måste smälta det lite först. Kan dock meddela att jag bland annat har hunnit:

Turista runt en hel del i både Sacramento och Chico, festa en hel del, se Natali åka trehjuling och lära sig göra "The Fish Face", åka Greyhound, hänga med Johannes och hans polare... och en hel del annat. Har tagit en väldig massa foton av allt det här, och vi får se om några av dom letar sig upp på bloggen, beroende på om jag 1. hittar några som känns respektabla och 2. faktiskt får tummen ur. Vi får helt enkelt se.

Nu är jag i vilket fall som helst tillbaka i Normal, och det blir faktiskt en del pluggande den här veckan. Jag har ett par uppsatser som känner sig negligerade efter att jag flängt runt i Kalifornien i en vecka... jag trodde det räckte med att jag öppnade dokumenten och tittade på dom till och från, men man måste alltså tydligen skriva också. Tycker att mina uppsatsers krav på uppmärksamhet är lite överdrivna...

Christopher Walken är ett geni

Christopher Walken läser Lady Gagas Poker Face... BRILJANT!!

California

Yes, jag är i Kalifornien. Befinner mig just nu hos Johannes i Sacramento. För den som inte vet det är Sacramento Kaliforniens huvudstad, och numera home of The Governator.

Jag kommer flänga runt här i Kalifornien i en vecka, och det kommer antagligen inte bli så mycket bloggande gjort, lovar dock att skriva en längre sammanfattning av resan när jag är hemma i min Normala lilla stad.

Jag vet att jag ligger lite efter med bloggandet i allmänhet, så jag lovar nu dyrt och heligt att jag när jag kommer hem ska skriva ordentligt om vad jag har pysslat med på sista tiden, allt från fanatiskt religiösa body builders till Halloween... eller, jag lovar att försöka i alla fall!

Hoppas ni har det bra!

/Patrick

Halloween är över

Jepp, så är det. Och kul var det! Jag har tyvärr inte tid att ge er någon djupare redogörelse för helgen nu, men jag tänkte slänga upp en länk till den bästa halloween-låt som någonsin gjorts: Monster Mash. Jag har haft den här på hjärnan i 3 dagar nu... DET är riktigt läskigt!

Världens sämste bloggare?

Nej, inte riktigt, men inte fan har jag varit aktiv här på sistone. Skyller på att jag har flängt runt en massa, pluggat och skrivit prov.

Så, vad har hänt sen sist?

Jag har skrivit ett gäng prov, men det behöver vi inte göra några djupdykningar i. Alla proven gick bra, tentaveckan var i vanlig ordning fylld med kaffe, humörsvängningar och lite för lite sömn. Vissa saker är sig lika oavsett vilket land man befinner sig i.

Var ju och såg Bruce Springsteen i St. Louis förra helgen. Fantastiskt, som alltid. Man blir nästan bortskämd av Bruce, han levererar alltid. Nu fick jag se hela Born To Run från början till slut, helt magiskt. Mer om det i den andra bloggen inom kort.

I helgen är det Halloween, ska bli kul att se hur man firar det här borta. Verkar bli ett jävla fylleslag i vilket fall som helst. Och ja, jag har köpt en dräkt, jag kommer vara vampyr. Min kära flickvän kommer vara Lilla Rödluvan (sjukt söt), så jag funderade på att matcha det på något sätt... har tyvärr inte hittat någon vargdräkt, eller någon mormordräkt heller för den delen. Jag tyckte att det hade varit lite spexigt om jag sprang runt ut klädd till en slampig gammal gumma... Martina höll inte med, så det kanske var tur att jag inte hittade någon dräkt :P

Det regnar för övrigt sjukt mycket här borta just nu... jag vred ur mina byxor när jag kom till första lektionen idag. För att citera en klasskamrat:

"God, I love learning!"... eller?!

/Patrick

Humor på hög nivå!

http://img197.imageshack.us/img197/554/dqyqw.jpg

Hahaha, fantastiskt underhållande!

Bruce i St. Louis!!

Hahahaha, jag älskar mitt liv ibland! Biljetterna är betalda, utskrivna och klara, om exakt 10 dagar ska jag och Adam se Bruce Springsteen & The E-street Band i St. Louis... dom ska spela hela Born To Run-albumet! 43 ynka dollar gick biljetten på, inklusive alla avgifter! Nu ska bara transport och eventuellt boende lösas, men det ordnar sig nog. Jag hoppas att Adam känner någon som har lust att låna ut en bil... Nu är ju Adam i princip blind (nej, det är inget skämt, han har någon udda sjukdom), men jag har inga problem med att köra 3 timmar, gå på konsert, sen köra 3 timmar hem om det är så.

Jag ska äntligen få höra Jungleland live... FAN VA KUL!!

En mycket skön helg

En helg som på många sätt skiljer sig från den innan. I fredags var jag först hemma och tog det lugnt, sen mötte jag upp Martina och Charlotte hemma hos Charlotte, där vi förfestade lite med en av Charlottes rumskompisar innan vi drog iväg på hemmafest hos Jill. Det var som det brukade med det gänget - mycket öl, hög musik och lätt bisarra samtal. Alltid kul, men majoriteten a folket höll sig utomhus, och halv två blev det sjukt kallt, så då gick jag och Martina hem. Vi råkade kanske beställa pizza och kladdkaka från Dominos... sjukt gott!

I lördags tillbringade jag förmiddagen med att skypa med mamma, sen åkte jag och Martina till Walmart och handlade. På kvällen stod Martina för matlagningen, sen tillbringade vi resten av kvällen med att bara dricka vin och prata strunt - riktigt mysigt!

I söndags hade jag en fruktansvärt lat dag, låg mest i sängen och läste. Lyckades se på den där deprimerande fotbollsmatchen via någon spansk sida... det hade man ju kunnat leva utan, men nu slipper vi Lagerbäck i alla fall.

Idag har jag haft lektioner som vanligt, men jag lyckades även ta mig iväg till några lokala datareparatörer för att se om dom kunde få liv i min externa hårddisk. Det kunde dom inte, det räckte uppenbarligen inte bara med att ta ut disken och koppla den direkt till en dator. Dom skulle dock ringa ett annat företag imorrn för att se om dom kanske kan fixa det... vi lär dock prata om kostnader runt 200-300 dollar för det. Inte direkt vad man vill spendera pengarna på, men jag har nu inte några större valmöjligheter, jag har trots allt hela musiksamlingen, ett antal års fotografier och en massa annat på den där disken. Finns det en möjlighet att dom kan få ut informationen så får jag ta den smällen, kosta vad det kostar vill.

Nej, det var väl allt för den här gången, nu får vi se om jag lyckas få något plugg gjort eller om det blir en kopp té och Bill Clintons memoarer istället. Ha det bra allihop!

/Patrick

Försenad sammanfattning

Hej på er!

Ja, jag vet att jag sa att jag skulle skriva en sammanfattning över helgen i St. Louis i början av veckan... det blev inte så. Jag ljög, lev med det

;)

Runt klockan 1 i fredags eftermiddag rullade bilen från Normal

mot St. Loui

s, undertecknad satt bakom ratten. Jag Olle körde ungefär halva vägen var.

När vi väl kom fram till St. Louis kan man vä

l utan att överdriva säga att vi blev lite oroliga... vi närmade oss gatan där vårt hostel skulle ligga, och konstaterade rätt snabbt att vi befann oss "in the ghetto" som Elvis brukade sjunga. Klart otrevligt område. När vi väl hittade stället (som låg ett par gator bort i ett område som åtminstove var

i LITE bättre skick) så var ingången en gränd så trång att jag knappt kunde gå igenom utan att vinkla kroppen... gränden luktade dessutom kiss. Och här pratar vi inte om din enstaka fyllekissare - det var fan årgångsurin som låg där och jäste! I det här läget var vi inte direkt jättepepp på att bo där, så vi började fundera på att försöka hitta något annat ställe att bo på.

Vi gick i vilket fall som helst över gatan till en pub och snackade med lite folk, det visade sig att en av gubbarna hade kontakter i hotellbranschen. Han försökte ringa runt

och skaka fram hotellrum åt os

s, men på grund av matfestival, baseball, Farm Aid och annat så var allting i stan fullbokat. Vi släpade oss över gatan igen, gick in och pratade med damen som skötte stället... hon gjorde ett så snällt och vänligt intryck att vi beslutade oss

för att stanna där i alla fall. Stället kostade bara 25 dollar natten, och det visade sig att vi var i utkanten av Soulard, där man varje år brukar fira Mardi Gras.

Det visade sig vara ett riktigt mysigt område när man kom in i det, och vi hittade ett skitmysigt mexikanskt ställe att äta middag på.

Efter det började vi vandra runt för att försöka hitta någon bra pub, och jag föll för en skylt där det stod "The Grizzly Bear" - man kan inte låta bli att gå in där! När vi kom in visade en servitör ut oss på en sjukt mysig innergård med en står braskamin i mitten. Där satt vi ett tag innan vi bestämde oss för att gå vidare till ett irländskt ställe som vi hört skulle vara bra - McGurk's. Lyssna bara på namnet! :)

Det visade sig att det stället hade en ännu bättre innergård, bra musik och ett litet vattenfall. Där var vi ett par timmar innan det blev

dags att säga tack och god natt.

På lördagen pallrade vi oss iväg från vårt hostel runt 10, målsättningen var att gå in till downtown St. Louis och hitta lite frukost. Då passade det väl alldeles utmärkt att

vi råkade ramla på matfestivalen "Taste of St. Louis" som precis öppnade. Till frukost blev en "Killer Steak Sandwich" och en "Sirloin Steak Sandwich".. jag klagade inte!

Resten av dagen turistade vi runt, skaffade konsertbiljetter till Martina och Charlotte som bestämt sig för att följa med mig och Olle på Farm Aid, gick på zoo och hade det bara allmänt trevligt.

Åt för övrigt pizza på ett ställe som marknadsförde sig genom att säga att dom had

e världens godaste pizza... och inte fan ljög dom!

På kvällen hamnade vi på någon halvsjaskig pub där det spelades blues och vi blev bjudna på tequila... en kväll helt i min smak med andra ord!

I söndags klev jag, Olle, Martina och Charlotte upp tidigt för att hinna åka upp i The Gateway Arch innan vi skulle åka på konsert. 192 meter hög är den... fönstren är inte stora, men utsikten är jävligt fin.

Vad gäller själva konserten får jag hänvisa till den andra bloggen, det kommer snart upp ett inlägg där. Här räcker det med att konstatera att vi hade högsommarvärme hela dagen, så vi låg mest i gräset och drack öl fram tills dom stora banden klev på. En massa riktigt bra spelningar fick jag se, och för mig var Dave Matthews i en helt egen liga. Neil Young var en besvikelse, och Willie Nelson kanske det tråkigaste jag någonsin utsatt mig för.

Det var väl allt för den här gången... hoppas ni har det bra, vart ni än är!

/Patrick

St. Louis!

Jepp, om ett par minuter kommer Chuck och hämtar oss, sen blir det till att hämta hyrbil och dra iväg.

Sammanfattning av helgen kommer någon gång i början av nästa vecka!

Heavy Metal Farmer

Min framtid enligt Johannes... =)

http://www.youtube.com/watch?v=Jag7oTemldY

Morgan Spurlock

Igår var jag, Martina, Olle och Charlotte och såg "An evening with Morgan Spurlock" i Braden Auditorium på campus. Den lilla lokalen sväljer ca 4000 personer, och det var fullsatt.

För er som inte vet vem Morgan Spurlock är så kan jag meddela att han är killen bakom den fantastiska filmer "Super Size Me", och serien "30 days". Han stod på scen från 7 till 9, gjorde någon form av kombinerad stand up och informationsföreläsning om bakgrunden till Super Size Me och lite annat han pysslat med. Mycket underhållande, jag är jävligt glad att jag gick.

Idag har jag hunnit ha lektion och tvätta, nu ska jag strax iväg och träna. Imorrn bär det av till St. Louis med dom andra svenskarna, ser verkligen fram emot den här resan. Det blir ju inte sämre av att jag och Olle avslutar helgen med att se Neil Young, Dave Matthews, John Mellencamp, Willie Nelson, Wilco och Jason Mraz live... den lille nörden i mig kommer vara mycket lycklig =)

Kan för övrigt inte riktigt greppa att det redan är oktober - jag har snart varit här i 2 månader! Och nu har hösten hittat till vår Normala lilla stad... temperaturen är närmre 10 grader än 20, det blåser lite kallt och man måste faktiskt ha tjocktröja på sig. I vanliga fall brukar jag ha rätt svårt med hösten, mitt humör blir sämre när solen försvinner, men hittills har jag klarat mig bra. Händer väl helt enkelt för mycket trevliga saker i livet just nu!

Aja, nu ska jag ta och vika tvätten (spexigt, eller hur?!), sen blir det iväg och träna.

Hoppas ni har det bra allihop, vart ni än är!

/Patrick

Breaking news: Svenskarna äger ISU

Jepp, fick tillbaka resultatet på sista testet idag, 98 av 100, slarvade bort en fråga, majoriteten av klassen låg runt 70-85. Så nu är jag rätt stolt över mig själv. Vi svenskar har helt enkelt sprungit i åttor runt dom amerikanska studenterna dom senaste veckorna, vilket känns rätt bra! Men med tanke på amerikanarnas bastuvanor så kanske det inte är någonting att vara stolt över?!

Anyway, idag har hag redan hunnit ha en lektion och hjälpt syster med en skoluppgift. Skype är grymt! Ska strax iväg och träna, sen blir det iväg till biblioteket för någon typ av studier, eller någonting i den stilen.

Var för övrigt på en bokutförsäljning med Martina i helgen, det var lite kul. Kom därifrån med två biografier (Bill Clinton - My Life och Khrushchev Remembers - The Glasnost Tapes), en bok om amerikanska inbördeskriget och en deckare, alltihop gick på 3,5 dollar. Känns bra! Ja pappa, du får låna böckerna när ni kommer över!

Kan för övrigt meddela att jag antagligen har hittat ett ställe som kan rädda informationen på min externa hdd, nu måste jag bara köpa en ny så jag har någonstans att förvara allt igen. Ska antagligen köpa två när jag ändå är på gång, så jag har en som ren säkerhet.

Oh well, det var väl allt för den här gången. Nu är det bara ett par dagar kvar till St. Louis! =)

/Patrick

Landet Gud glömde

Okej, jag kan köpa att saker och ting fungerar annorlunda när man bor i ett annat land (det är ju trots allt därför jag åkte från början), men nu vette fan alltså...

Jag var och tränade ikväll, tänkte att jag skulle ta och sätta mig i bastun en stund efteråt. Och här stötte jag på en idioti så monumental och skrämmande att jag faktiskt inte förstår hur fan folk i det här landet någonsin lyckades slå sig fria från engelsmännen, för att inte tala om sätta en man på månen.

På bastun fanns i vanlig ordning en termostat, och bredvid den fanns även tillverkarens instruktioner för hur man bastar. Basta en stund, duscha, gör om det hela ett par gånger, ha en handduk på dig om du måste - ni förstår konceptet.

Nu hade universitetet satt upp en egen lapp med regler på bastudörren, vilket naturligtvis är i sin ordning. Eller... uppenbarligen inte, man får vara försiktig med vad man skriver här.

I vad jag antar är ett försök att undvika en bakteriesamling deluxe har man satt upp en lapp där det bland annat står "clothing required". Nu skulle man ju kunna tro att folk använder huvudet lite grann och använder badbyxor, handduk eller någonting liknande. Nej nej, det står "clothing required", och kläder betyder kläder, punkt slut. Så folk kommer alltså direkt från viktrummet, fortfarande iförda träningskläder (inklusive SKOR OCH IPOD!!) och sätter sig i bastun. Sen går dom ut därifrån, utan att duscha.

Jag kan för det första inte förstå hur fan man får för sig att sätta sig i ett rum som är uppvärmt till 70 grader fullt påklädd, men att man dessutom släpar in sin iPod?!

Vart fan har jag hamnat, seriöst talat?

Katastrof

Igår råkade jag komma åt min externa hårddisk med foten, den rullade ett halvt varv på sängen. Det här verkar dock ha räckt för att någonting inuti ska ha gått fel, för nu kan datorn inte läsa av den. Och oddsen för att jag ska hitta en butik i den här lilla staden som faktiskt kan plocka fram den data som finns lagrad där känns inte så där jättebra. Och det känns ju inte direkt som en bra idé för mig att bryta upp den och börja titta själv, jag är som bekant inte världens mest händiga människa.

Den här hårddisken innehåller hela min musiksamling, en massa foton och annat som jag verkligen inte tänker bli av med. Det här är fruktansvärt irriterande.

Någon som har pillat med sånt här förut eller bara har några tips att komma med?!

Konsten att nicka en toalettdörr

Det här har varit en riktigt bra helg. I fredags hade jag lägenheten för mig själv, Olle och hans brorsa var på fest med Olles fotbollslag. Så jag tillbringade ett par timmar med att titta på konserter och dricka whisky - mycket trevligt! Efter det gick jag hem till Charlotte, där var vi ett gäng som spelade Rock Band och drack öl, alltid kul!

Igår var jag ute på middag med Chuck och dom två koreanska killarna han var värd åt, en av dom fyllde år. Inte dom mest pratglada killarna i världen, men gratis mat är alltid kul. Efter det drog jag iväg till Maria tillsammans med Martina och Anna. Vi, Charlotte, en av Marias rumskompisar och ett gäng utbytesstudenter gick ut i Bloomington. Sjukt bra kväll, även fast jag träffades av en flygande toalettdörr. Dörren till herrmuggen gick nämligen inte att stänga, men det visade sig att en kille hade lyckats dra igen den ändå på något sätt. Själv lyckades jag knappt rubba den när jag försökte, så det säger väl en del om storleken på den här killen. I vilket fall som helst så antar jag att han inte fick upp det, så han försökte väl tackla upp den eller sparka eller någonting annat i samma stil. Det hela slutade i alla fall med att dörren kom flygande och träffade mig på axeln och sidan av huvudet. Det gjorde rätt ont just då, men idag känner jag ingenting. I vilket fall som helst började både jag och den här killen asgarva, båda två blev nog rätt chockade.

Vi festade på i kanske en timme till eller så, sen var det dags att åka hem. Idag har jag bara legat i sängen och tittat på film. Pizza och halvtaskiga actionfilmer, det är en riktigt bra söndag!

/Patrick

Sista testet avklarat

Och det gick bra, det med. Det klart svåraste hittills, var tvungen att sitta nästan hela lektionen, men klarat mig har jag säkert gjort.

Dagen började mindre bra, jag hade nämligen mobilen (väckarklockan) på ljudlös... vaknade precis i tid ändå, men lite stressigt blev det allt.

Efter testet gick jag hem, åt frukost, sen har jag bara slappat. Ska strax ta mig iväg och träna, sen blir det lite plugg inför morgondagen lektioner... men inte för mycket, man vill ju inte förta sig!

Igår var vi och spelade biljard på campus, kan meddela att jag fortfarande är heeelt värdelös! Ikväll är det möjligt att det blir utgång, annars blir det nog bara sova. Helgens planer är lite oklara än så länge, men det löser sig nog. Det enda jag vet är att jag ska ut på middag på lördag. En av koreanerna som Chuck tog hand om innan terminen började fyller år, så Chuck har bjudit med oss ut på middag. Gratis mat är alltid bra, så varför inte liksom?

Börjar dessutom bli dags att ta tag i planerna inför St. Louis, det är ju nästa helg! Tiden går ruskigt fort här borta, men det börjar verkligen bli dags att boka en bil nu.

Det var väl allt för den här gången, ha det bra!

/Patrick

You guys rocked the test!

Ja, vår lärare verkade nöjd med sina svenska studenter i alla fall, alltid någonting. Jag hamnade på delad femte plats, utan att ha gjort några uppgifter som gav extra poäng. Martina var bäst i klassen, rätt snyggt jobbat!

Nu är det dags att plugga till nästa tenta... det ska nog gå fint det med! ;)

/Patrick

Dagens humor...

Seriöst talat, vad fan tänkte ni på här?!

GES

Citat från lärobok

Angående möjligheterna för en åtalad att förhandla med åklagaren:

"a second reason for a defendant to plead guilty to a reduced charge is to avoid a record of conviction for an offense that carries a social stigma. The "good family man" and "pillar of the church" caught in the act of "indecency with a child" might be willing to plead guilty to the reduced charge of disorderly conduct".

Ja, tro fan det...

Jag undrar... var det så dom löste det med prästerna?!

Ja, det gick ju fint

Fick tillbaka första tentaresultatet från igår, det gick riktigt bra! Det var dessutom det testet som kändes knepigast. Vilket naturligtvis gör mig mycket mindre motiverad nu när jag sitter på biblioteket och försöker läsa till torsdagens test. Jag klarar mig uppenbarligen bra ändå :P

Så nu är jag helt enkelt den slappaste killen på biblioteket, har hunnit med att leka med Spotify, chatta med folk och kolla på senaste idol-avsnittet (den där Erik G kan fanimej sjunga!). U.S. Judicial Process... ja, jag borde väl ta tag i det antar jag.

Just det ja, imorrn ska vi kolla på en obduktionsfilm med Pusselmannen. Han förvarnade oss så att kräsmagade personer kan komma 20 minuter senare. Själv råkade jag se en del sånt där när ja sprang runt på Huddinge sjukhus en sommar, så det ska nog gå bra... även om jag inte är riktigt lika fascinerad av sånt där som min kära syster är. Sandra, du kanske hinner över hit om du skyndar dig? ;)

En rätt intensiv dag avklarad

Och vi kan konstatera att proven gick fint! Internationella Relationer kändes bättre än Criminal Justice Science, men jag har garanterat klarat båda två. Bara för att jag skrev det där har jag säkert fått hjärnsläpp och kuggat en... :P

Nästa test om 2 dagar, U.S. Judicial Process. Inte speciellt orolig, 2 dagar är ju hur mycket tid som helst!

Var för övrigt och tränade idag för första gången på en vecka. Vägde precis lika mycket som förra gången, ligger alltså fortfarande lite drygt 3 kilo under den Patrick som vägde in sig hemma på altanen i Huddinge för snart 2 månader sedan. Jösses, tiden går fort när man har roligt!

Men jag får nog faktiskt erkänna att jag är lite understimulerad. I våras tentade jag 63 högskolepoäng (en normal termin är 30), jobbade en eller två dagar i veckan och skötte JFs barverksamhet. Nu pluggar jag precis 100% och gör ingenting annat, det blir mycket tid över, särskilt med tanke på att studierna inte är hjärnkirurgi direkt. Fick dock nys om att det tydligen ska finnas en simklubb här i stan någonstans. Inget skollag för killar alltså, men en klubb. Nu är det ju klart tveksamt om min allergi skulle palla någon större satsning, men det vore ruskigt kul att komma igång igen!

Oh well, det var väl allt för den här gången. Hoppas ni har det bra!

/Patrick

Studying like it's 2003...

En sammanfattning av helgens roligheter kommer senare, just nu är jag lite upptagen... har 2 prov imorrn. Så, för att känna mig hemma här bland alla små 18-åringar, har jag nu fallit tillbaka i gymnasiala studietakter och trycker in allting i skallen kvällen innan. Skillnaden är dock att jag sitter på biblioteket och inte hemma (internet hemma är instabilt, tänk om Spotify slutar fungera?!). Milner Library stänger inte förrns klockan 2 i natt, nu är klockan 8. 6 timmar på mig att trycka in 4 veckors studier i 2 olika ämnen... piece of cake! ;)

Mördarknott

Vår lilla stad har blivit invaderad av mördarknott... det här är fan inte Normalt!

Eller, mördarknott kanske är att överdriva lite grann, men... stan har blivit invaderad av knott, dom är överallt, det är inte helt spexigt. Små äckliga saker som fastnar på kläder, i håret, man vill knappt öppna munnen när man är ute och går, för gör man det behöver man inte äta någonting på ett par timmar. Tydligen är det ganska sällsynt att dom här osexiga små sakerna bits, men dom verkar fan tycka om att bita mig i alla fall. Mycket störande.

Just nu är klockan 10.11 här borta, det är lördag morgon, och jag är på biblioteket. Det känns inte bra, inte bra alls. Måste dock plugga ett par timmar, för ikväll är det amerikansk fotboll som gäller. Våra Red Birds ska tydligen vara otroligt dåliga, men det ska bli kul att se ändå. Om jag har förstått det rätt så är det tydligen tradition att sitta utanför stadion och bli lite berusad innan den här matchen, så det kan nog bli en bra kväll i alla fall. Det innebär tyvärr att jag måste sitta här och göra nyttiga saker just nu, och det är faktiskt inte ett dugg spännande. Prov i Introduction to International Relations och Introduction to Criminal Justice Science på måndag. Studiemotivation noll, har inte lust med vare sig teorier kring brottslighet eller feministiska perspektiv på internationella konflikter just nu. Men men, det löser sig nog ändå.

And for extra credit...

Hej där hemma!

Jag är ju, som ni kanske har uppfattat, ett fan av politiskt inkorrekt humor, vilket gjorde att jag började gapskratta på veckans sista lektion. Och ja, det var Professor Morn (eller "Pusselmannen" som Maria brukar säga) som slog till igen.

På den här sidan vattenpölen är det ganska vanligt att man ges möjligheten att göra ett antal extra uppgifter för att plocka extra poäng utöver tentor osv, dessa uppgifter kallas kort och gott för extra credit assignments. Mycket originellt.

Även Pusselmannen brukar kunna slänga ur sig lite extrauppgifter, hittills har det handlat om att man ska lämna in sitt eget tumavtryck i bläck och annat sånt, idag fick vi möjligheten att undersöka handstilen i dels ett fabricerat brev från en kidnappare, och dels ett testamente ur ett fall Pusselmannen faktiskt jobbade med en gång i världen. När detta var gjort började Pusselmannen prata om identifikation genom analys av hår, och i samband med det kom skämtet. "So, for extra credit: tomorrow night at nine, anyone who feels like it can pull out one of your pubic hairs, and shout out your analysis on campus!" Eller på svenska: "Ryck ett könshår och skrik ut hur det ser ut".

Karln är fullständigt galen, men kul! =)

/Patrick

The Kitchen

Ja jävlar, igår var jag i det konstigaste hus jag någonsin sett... och jag glömde naturligtvis kameran hemma! Jag vet, jag är en dålig människa, förlåt!

Jag gick hem till Adam och Cole, det skulle ju tydligen vara fest och band som spelade och grejer. Jag dök upp där runt 20.45, och redan på avstånd hörde jag en trummis gå lös på vad som helt uppenbart var ett jävligt trasigt trumset. Det var inte särskilt svårt att hitta huset i fråga, det stod nämligen ungefär 3 uppsättningar trumset, förstärkare och fan vet allt utanför huset. Bredvid alla grejerna stod ett stort träbord, och vid det bordet satt ett gäng som kollade på mig som om jag var ett UFO. Nu ska det sägas att majoriteten av alla i det här gänget är någon form av alternativa rockers med trasiga kläder, tatueringar och klart sporadisk skäggväxt... så det är fullt möjligt att jag faktiskt såg ut som ett UFO i jämförelse! Anyway, jag gick helt enkelt fram och frågade om någon av dom visste vart Adam eller Cole var. Just då dök Cole upp och hälsade på mig, vilket i sig verkade vara tillräckligt för att jag skulle bli godkänd. Jag knäckte en öl, snackade lite med folket runt bordet, sen gick jag in för att kolla på bandet som spelade. Och ja, dom spelade i köket.

Det här typ den mest udda uppsättning jag sett. Köket är max 7 kvadratmeter stort (om ens det), och där har Adam och Cole satt upp PA, högtalare och matta att ställa trumseten på (inklusive en bit lättbetong att ställa framför bastrumman så grejerna inte flyttar på sig). Hur dom har satt upp grejerna? Jodå, det ska jag berätta. Dom har helt enkelt slitit ut ett halvt köksskåp och tryckt in PA-utrustningen där, sen hänger högtalarna på något märkligt vänster från typ skåp, vägg och fönster. Utöver det släpar banden själva in egna förstärkare, micar och vad annat dom nu vill ha. Sen trycker man in så mycket folk man bara kan i det här köket, och banden börjar spela. Igår var det tydligen en ganska långsam kväll, det var bara kanske 35-40 pers på festen varav typ hälften hängde i köket när banden spelade. Det är oklart hur mycket av ljudet där inne som är medvetet skapat och hur mycket som beror på att folk helt enkelt råkar trampa på gitarristernas effektpedaler.

Jag var där kanske en timme, drack ett par öl och snackade lite skit, sen fick det vara för min del. Jag har trots allt tre test nästa vecka, jag borde ju liksom ta tag i det där at some point.

Hur var banden undrar ni? Första var inte direkt imponerande. Duktig trummis som spelade på jävligt trasiga prylar, sen var det mest bara oljud. Det andra bandet lät faktiskt rätt bra, spelade rätt hyggligt... dom dök dessutom upp i en gammal skolbuss. Dom verkade faktiskt vara ute på någon form av turné, kom tydligen från Boston.

Jag lär säkert leta mig tillbaka till The Kitchen vid ett antal tillfällen, men då blir det till att ta med sig öronproppar och ungefär 2 plattor öl, för det här är ingenting man gör utan många olika former av dämpning. Adam vill dessutom att jag ska lira med hans band vid något tillfälle, dom ska tydligen spela någon form av alternativ punkrock. Kommer definitivt behöva öl.

/Patrick

En del människor är verkligen helt fantastiska...

Och om vi fortsätter på vårt youtube-tema så har en del amerikaner verkligen fantastiskt genomtänkta åsikter om hälsovården

/Patrick

Humor på hög nivå

Hitler hade tydligen åsikter om att Oasis har splittrats... =)

Konserthuset rakt över gatan

Hello!

Igår var jag som sagt ute och träffade Adam, Cole och dom andra i det amerikanska gänget vi träffade en av dom första kvällarna här, och en mycket bra kväll blev det! En jävla massa musiknördar och öl för 1 dollar styck, det är inte fel. Det visar sig dessutom att Adam och Cole bor bara ett par hundra meter från mitt hus. Tydligen använder dom sitt hem som någon alternativ rockklubb, för ett par veckor sedan hade dom en stor fest och ungefär 20 band var där och spelade. Dom skulle tydligen ha fest ikväll igen, 2-3 band kommer att spela, så jag tänkte titta förbi en stund. Frågan är bara om jag ska gå och träna eller gå på frivillig föreläsning innan.

Kan för övrigt meddela att vädret här är mycket intressant just nu. Imorse (07.40) var det 9 grader varmt när jag gick hemifrån, men nu (14.23) är det närmre 30... det gör det lite halvsvårt att klä sig passande för hela dagen.

Vad har ni för väder där hemma?! ;)

/Patrick

One of those days

Hej där hemma!

Idag har jag en sån där dag där ingenting riktigt känns som det går som det ska, men ingenting går egentligen fel. Har bara allmänt haft en seg dag, smått illamående och rent allmänt precis så där lagom ömklig att man helst vill vara som en liten 3-åring och klaga, men inte tillräckligt illa ute för att man faktiskt ska ta det på något större allvar.

Så, vad gör man åt en sån dag? I normala fall hade jag gått och tränat skiten ur mig, men mina knän och diverse andra leder vill inte riktigt vara med idag. Så istället gick jag hem efter sista lektionen, köpte med mig en macka från Subway på vägen. Väl hemma tryckte jag i mig mackan, såg på ett avsnitt av Boston Legal och tog en power-nap. Efter det har jag bara nördat. Det har varit musik för hela slanten, här har vi kört Spotify, lyssnat på gamla favoriter från min egen samling, och härjat runt på Youtube. Funkar nästan lika bra som träning! Om ett par timmar ska jag iväg och dricka öl med ett gäng grabbar jag träffade första veckan här. Och se där, helt plötsligt känns dagen lite lättare att hantera.

Tänk vad lite öl och musik kan göra ;)

Kanske det roligaste jag läst

Nu sitter jag som bekant på andra sidan vattenpölen, så jag har inte sett skitserien i fråga, men den här människan verkar ju ha en intressant syn på livet...

http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/16/jag-vill-bli-en-forebild-svenska-kvinnor#comment-87592

Kul med bilar

Hej igen!

Tänkte bara titta in och berätta om en liten incident som inträffade i fredags, och kanske beröra resten av helgen i korthet.

Det hela började med att jag och Martina i vanlig ordning tog sällskap till vår kurs i Internationella Relationer. Ja, det är den kursen där en amerikansk elev frågade läraren om Hamas var ett Israeliskt parti. Mycket givande.

Anyway, vi gick längs med vägen och kom till ett övergångsställe. Eftersom vi hade rött tryckte vi på knappen och väntade snällt på att signalen skulle indikera att det var vår tur att korsa vägen. Någonting som är viktigt att ha i åtanke innan ni läser resten att här borta så får man alltid svänga höger oavsett vad trafikljusen säger, om inte en specifik skylt anger någonting annat. Man måste dock alltid väja för fotgängare som har grönt. Här fanns ingen skylt. Till vänster om oss i korsningen stod en pickup modell skitstor, motorhuven var i höjd med min haka. Jag gick på vänster sida, och var således närmast bilen i fråga. Plötsligt ser jag i ögonvrån hur bilen börjar rulla, föraren pratade i telefon och tittade åt vänster. För att göra en lång historia kort så träffade bilen mig. Inte hårt, jag skulle tro att han precis flyttat foten från bromspedalen till gaspedalen. Jag föll inte ens omkull, jag hann få upp händerna mot motorhuven och bankade till med nävarna, varpå föraren tvärnitade. I det läget kollade jag snabbt så att ingenting hade hänt med mig eller Martina... sen kan man väl säga att jag såg rött. Skitförbannad vore nog en underdrift. Mannen i bilen vevade ned rutan och började upprepa "I'm sorry! I'm sorry!"... det sket jag i. Jag kommer inte riktigt ihåg alla formuleringar jag använde, men jag minns tydligt "call the police" "kick your ass" och "GET THE F*CK OUT OF HERE!". Och detta dagen efter att Oscar varnat mig för att amerikaner kanske inte är vana vid nordiska män som går bärsärkagång... =)

Jag mår hur som helst bra, fick inte ens ett blåmärke, men det var en intressant start på morgonen! I övrigt har helgen flutit på fint, jag har hunnit med att spela Beatles Rockband (rekommenderas!), svulla pizza och godis till Super Size Me samt gå en ruskigt lång promenad längs Constitution Trail, en jättevacker gångväg här i stan.

Det var väl allt för den här gången. Hoppas ni har det bra där hemma!

/Patrick

Tillbaka från Chicago

Hej vänner!

Ja, jag vet att det är ett tag sen jag skrev sist... jag har varit upptagen, okej?! ;)

Senast jag skrev här hade jag precis skrivit prov i Criminal Investigations. Fick resultaten idag, och ett par timmars studier inför ett prov räcker tydligen alldeles utmärkt på den här sidan vattenpölen... skönt att veta!

I helgen var jag och resten av svenskarna i Chicago... jag har fått en ny favoritstad! I lördags ägnade vi större delen av dagen åt att hänga runt på museum med dom andra utbytesstudenterna, vilket faktiskt var ganska intressant. Museum of Science and Industri var det, dom hade allt möjligt kul, bland annat en gammal tysk u-båt från andra världskriget (ja pappa, jag har en massa foton, ta det lugnt), flygplan, tåg och massa annat kul. Bilder kommer senare. I söndags sprang vi mest runt och shoppade, drack kaffe och kollade in stan - riktigt mysigt var det! Jag försökte lägga så mycket som möjligt på minnet eftersom familjen Gustavsson ska fira jul i Chicago, jag tror det kommer blir sjukt bra! Chicago är verkligen min typ av stad, det var här jag för första gången fick uppleva konceptet B.Y.O.B., det bör verkligen införas i Sverige!

Vi svenskar valde att inte följa med resten av utbytesstudenterna hem på söndag kväll, vi stannade kvar i Chicago även i måndags, som för övrigt var Labor Day. I efterhand kan man konstatera att det var ett mycket bra beslut, då slapp vi stressa runt så mycket. Jag är mycket nöjd med helgen, och jag ska definitivt tillbaka dit inom en snar framtid. Närmast på programmet står dock St. Louis om en månad ungefär. Ska också bli riktigt kul!

The man who knew och dom första proven

Hej på er alla!

Innan jag börjar gå igenom dom senaste galenskaperna i den här staden vill jag bara säga GRATTIS till min mamma, hon fyller 50 idag! Puss på dig mamma!

Så, vad har hänt sen senast? Jag har gjort mitt första map quiz, jag har åkt över vattenpölen och studerar geografi på lågstadienivå... eller, inte riktigt, men testet var lite löjligt.

Vad gäller plugget i övrigt har min favoritgubbe Professor Morn slagit till igen... 2 gånger!

Han har ägnat de senaste lektionerna åt att undervisa oss om hur det funkar i en byråkrati, han kallar det vår livlina... mycket snack om tvångsförflyttningar, vassa armbågar osv. Inte så där jätteintressant till en början, men i onsdags slog gubben till. Han klev helt enkelt in i klassrummet och drog igång en dokumentär som hette "John O'Neill - The Man Who Knew". Lång historia riktigt kort:

John O'Neill var en framstående agent inom FBI, han började varna för Bin Laden och hans grabbar redan i mitten av 90-talet, ledde utredningar som möjligen hade kunnat ge en förvarning om 9/11 om han hade fått fortsätta, men han tvingades ut från FBI på grund av skitsaker. Han tog jobb som säkerhetschef på... World Trade Center i NY. Han var övertygad om att det skulle smälla där igen. Oerhört snyggt sätt att knyta ihop föreläsningsserien.

Idag hade vi prov i samma kurs (Criminal Investigations), rätt intressant upplevelse. 20 stycken flervalsfrågor, man skulle fylla i luckor i 10 olika meningar... och så var det 2 essä-frågor. På 50 minuter. Är rätt övertygad om att jag klarade provet, men det ska bli intressant att se vad som räknas som essä här borta, dom 3 sidor jag fick ihop hade ju inte räckt långt hemma direkt. Intressant sätt att examineras på, men det finns säkert någon poäng med det... antar jag.

I övrigt har veckan varit rätt lugn, vi har varit och spelat bowling 2 gånger, annars har det mest varit träning och allmänt häng. Helgen tillbringas i Chicago!! Imorrn är det obligatoriskt besök på museum som gäller innan det är dags för Chicago Jazz Festival på kvällen. Söndagen har vi helt fria tyglar, och vi svenskar funderar på att stanna kvar till på måndag (Labor Day), för då har vi ändå ingen skola.

Det var väl allt för den här gången. Ha det så bra där hemma, hoppas ni får en trevlig helg!

/Patrick

Fadder/stalker, TV och lite fest

Hallå i stugorna!

Sååå, vad har hänt sedan jag klottrade ner saker här senast?

Jo, i lördags var det som sagt fest hos Maria. Det blev en mycket lyckad kväll, när vi väl tog oss dit... vi kände nämligen inte riktigt igen oss när vi satt på bussen, så det blev till att åka runt Bloomington ett tag, men det var ju lite spexigt det också!

I söndags var jag och träffade min fadder/stalker. Hon var visserligen jättetrevlig, och hon gav en rätt bra förklaring till varför det bara är jag av svenskarna som har en fadder, men hon (Val) kommer även fortsättningsvis kallas för min fadder/stalker, and here's why:

Det gick tydligen ut ett mail från internationella kansliet här på ISU med namn och nationalitet på folk som skulle komma hit den här terminen, och enligt min fadder/stalker var jag den enda svensken med på listan. Hon tog följaktligen kontakt med mig på Facebook, och var mycket behjälplig när det gällde att ordna boende osv här i Normal. Det visar sig dock att hon sett mig en massa gånger i Uppsala i olika sammanhang, men inte velat gå fram för att jag inte skulle tro att hon var en stalker. Känner man sig som en stalker så gör man antagligen någonting som inte är helt vettigt, därav titeln =). Vi får se om den kan komma att ändras till hennes namn senare, vi pratade om att jag eventuellt skulle släpa med svenskmaffian på en av hennes kompisars fester vid tillfälle. Lär dock bli en hemmafest även det, verkar inte som om det är särskilt många av hennes kompisar som är över 21... alla är så små i det här landet!

Söndagen var för övrigt en stor dag... VI FICK EN TV! Chucks inneboende David hade en TV och en DVD-spelare över, så dom står nu i vårt vardagsrum, Chuck kom över med grejerna innan han skjutsade oss för att veckohandla. Karln är helt fantastisk. By the way, det är han som är på bild här ovanför.

Anyway, det var helgen det. Igår var det plugg, träning och bio på programmet. Nu har jag även fått lite datum för tester och sånt där, plugget känns lite mer verkligt nu, men inte särskilt jobbigt. Av dom fyra kurser jag läser kanske två av dom kommer kräva en normal arbetsinsats, resterande två känns rätt lugna.

Det var väl allt som hänt sen sist, nu ska resten av dagen gå åt till träning och studera Asiens geografi, vi har tydligen prov på det imorrn :P Ikväll ska vi försöka fira Charlotte som fyller år idag, det lutar åt minigolf... kan bli farligt! Minigolf är en adrenalinsport, och alla som påstår någonting annat ljuger!

Hälsningar från majsfälten

/Patrick

Mr. Mjukisbyxa

Greetings from the land of corn!

Stora nyheter idag, håll i er nu... Jag har köpt nya mjukisbyxor!! Nu tänker alla (typ 2) läsare "oooookej.... och bilen går bra?!". Låt mig förklara:

Jag köper inte nya mjukisbyxor, det händer helt enkelt inte. Har jag ett par sköna så använder jag dom tills dom faller sönder eller vandrar iväg till containern på egen hand - jag slänger dom INTE! Det är lite av en lojalitetsfråga... jag menar, dom tar ju hand om mig när jag är bakfull, sjuk, trött eller bara allmänt småäcklig, så vem är då jag att kasta ut dom bara för att dom har 6 år gamla färgfläckar?!

Nu är ju saken den att jag glömde ta med mina gamla trotjänare över till den här sidan vattenpölen, så jag har levt 3 veckor i bara shorts eller jeans. Det här är inte bra för min mentala hälsa, så jag var helt enkelt tvungen att köpa ett par nya. Dom är grå, fula, för stora och extremt bekväma - allt som ett par mjukisbyxor ska vara!

Igår var jag och svenskkolonin och handlade lite på ett köpcentrum i närheten, och det var med sorg i hjärtat jag bytte ut mina nya mjukisbyxor mot ett par shorts. Vi var dock inte borta särskilt länge, så när jag ett par timmar senare kom hem med ett par nya sneakers och 2 nya t-shirts kunde jag och mina byxor med gott samvete lägga oss i sängen för att titta på film resten av kvällen. Till filmerna inmundigades... morötter och vatten!

Enligt dagens schema ska jag för det första äta lunch, sen blir det iväg och träna innan det är dags för fest. En av Marias rumskompisar har fest ikväll, så vi ska dit och representera moderlandet. För att det skall låta sig göras på bästa sätt har jag bestämt mig för att varken sjunga eller dansa, det känns säkrast så.

Imorrn ska jag iväg och fika med min "fadder". Jag skriver "fadder", för någonting verkar lurt med det här. Den här tjejen tog kontakt med mig i våras, hon var på utbyte i Uppsala och sa att hon var min fadder i Normal i år, men inte en enda gång sedan vi kom hit har någon nämnt någonting om ett fadderprogram, och ingen av dom andra svenskarna har fått en. Så min tanke är att jag antingen framstår som ett "speciellt barn, i behov av speciell hjälp", eller så har jag fått mig en alldeles egen stalker. En stalker vore ju lite kul, det känns som någonting man bör ha upplevt innan man dör... eller nåt :P

Oh well, nu är det dags för lunch. Hoppas ni har det bra där hemma, eller vart ni än är!

/Patrick

Musik, plugg och träning

Hej där hemma,

Ledsen att jag inte har skrivit någonting på ett tag, det har helt enkelt hänt lite för mycket under dagarna.

Vi kan väl börja med fredagens eskapader, eller vad tycker ni?
Jag hade lektion 09.00-09.50, hål till 14.00, sen lektion från 14.00 till 14.50. Under den tiden hann jag bland annat med att plugga en del, gå förbi universitetets lilla armé av pengaräknare för att betala registreringsavgift på en bit över 6000:- (lugn mamma, CSN täcker det) samt äta lunch. I normala fall skulle det irritera mig att behöva vänta 4 timmar på en lektion, men det här är Fundamentals of Criminal Investigations med den gode Professor Morn, så det känns faktiskt helt lugnt. Den killen blir bara märkligare… och bättre, på något konstigt sätt. Just nu läser vi om den historiska utvecklingen som ledde fram till det vi idag kallar för utredare. Gubben går igenom allt från Oprichnina och Pinkerton till dagens Secret Service i punktform på OH, och lyckas ändå hålla det intressant – rätt imponerande!
Fredagskvällen började vi med förfest hemma hos Maria för att sedan gå ut och ge oss på Bloomingtons nattliv. Bloomington är den andra halvan av dom här två städerna som vuxit ihop och blivit Bloomington-Normal. Till skillnad från Normal så är Bloomington inte en studentstad, alla de tre universitet som finns här ligger innanför Normals stadsgräns.
Anyway, efter förfesten gick vi som sagt ut, och pubarna här är verkligen i min smak! Det är liveband i princip på varenda pub, och dom kan j*vlar i mig spela också! Jag har en liten utläggning om klubbkultur och musik i den andra bloggen för den lite nördigare läsaren.

På lördagen besökte vi den lokala majsfestivalen som gick av stapeln mitt i uptown Normal. Ja, jag skrev MAJSFESTIVAL, ni läste rätt. Det räcker inte med att dom här människorna bor omgivna av ungefär 23000 kvadratkilometer majs och ändå orkar äta det till varenda måltid, man har en festival också! De lokala butikerna ställde ut diverse olika stånd, halvtaskiga liveband spelade… det var ungefär som en svensk festival förutom att man åt funnel cake och majs. Nu trivs jag ju jättebra i den här staden, men jag måste erkänna att den här fixeringen folket här har vid majs för längesedan passerat gränsen för det osunda. Och tyvärr så har även mina svenska vänner fallit offer för den gula djävulen. Svaga själar, det är tragiskt…
På lördagskvällen var det fest hemma hos Charlotte, en av hennes rumskompisar fyllde 21. Det här var inte som en vanlig svensk födelsedagsfest, här låste man in alla möbler och satte på UV-lampor i vardagsrummet. När polisen dök upp släcktes hela lägenheten ner och alla måste vara tysta eftersom det fanns folk där som inte var 21. Jag träffade en kille som blivit tagen av polisen för ett år sedan att han var full och gick nedför gatan med en kasse öl i handen. Det hade dessutom nyligen varit storm, och hans kompis roade sig med att slänga ut nedblåsta grenar på vägkanten. Det här skulle egentligen innebära 1000 dollar i böter per skalle, men då fick hans kompis panik. Han ville nämligen bli brandman, och det kan man inte bli om man har en sån prick i registret. Såååå, dom polisen sa att dom fick komma undan med en varning om dom gjorde 40 armhävningar var på mindre än 1 minut. Det här är ett mycket märkligt land.

I söndags var jag och Olle på lunch hemma hos Chuck. Inbjuden var även en man som heter Carlos. Carlos hävdar att han är typ 21, men han ser ut som 30. Han är från Columbia, och har kommit till ISU för att ta sin master i klassiskt gitarrspel, Chuck var hans värd förra året. Jag hoppas verkligen att killen är ett underbarn på gitarr, för hans sociala kompetens gör ingen människa lycklig… prata med honom var som att försöka krama vatten ur en sten.
I övrigt var lunchen trevlig, Chuck lät oss även tvätta hos honom eftersom tvättmaskinen i vårt hus fortfarande är trasig. Det har den varit sen innan vi flyttade in… antagligen sen WW2 tog slut. Chuck har sagt att vi är välkomna att tvätta hos honom när vi vill. Efter lunchen körde han ut oss till Wal Mart för att veckohandla – mannen är en klippa! Han gav oss även en skärbräda och resten av maten från lunchen, och med lite tur kan vi även få låna en TV av honom.

Den här veckan har mest varit plugg och träning. Kan meddela alla människor som satsat pengar att jag har gått ned nästan 2 kilo sen jag kom hit, bara så ni vet…
I måndags hade jag för övrigt mitt livs konstigaste test med Professor Morn. Han hade i fredags sagt att det skulle bli ett test på måndag, så naturligtvis hade jag läst igenom alla mina anteckningar ett par gånger och repeterat relevanta kapitel i boken… det var ju j*vligt onödigt! Testet var en A4, fram- och baksida. Framsidan och halva baksidan innehöll olika varianter av meningen ”I den optimala universitetsmiljön gör studenten X procent av arbetet och läraren Y procent”. Tanken var att man skulle förstå att läraren jobbar så lite som möjligt och eleven så mycket som möjligt, och det var det alternativet man skulle välja varje gång. Resten av testet gick ut på att man skulle hitta grammatiska mönster, rim och andra konstigheter. Jag antar att det var det här han menade när han sa att han skulle klä ut sina praktiska uppgifter till prov…

Just det ja, igår var jag och Olle på en liten informationskväll om universitetets olika brödraskapsföreningar (fraternities). Kontentan är: ja, en del av dom verkar riktigt roliga, men det kostar minst lika mycket per termin som registreringsavgiften. Jag har ingen som helst lust att lägga över 6000 kronor för att hitta kompisar att dricka öl med, sånt har liksom en tendens att lösa sig ändå.

Jag måste verkligen skriva oftare, det håller inte att en mellantjock roman varenda gång. Har ni tagit er hela vägen hit ska ni ha en stor applåd… FORTSÄTT JOBBA NU!! ;)

Hälsningar från majsfälten
/Patrick

Tornado watch, T6 och Pussel

Hello Sweden!

Livet på den här sidan Atlanten rullar på, det mesta är rätt kul!

Just nu är det storm. Martina skickade en länk, tydligen är det varning för tornado just nu. Det regnar och blåser som f*n, så när jag tittar ut genom fönstret i vardagsrummet kan jag faktiskt se vågor på vändplanen... rätt spexigt! Försökte fotografera det hela, men det enda som syntes är hur skitiga våra fönster är.

Kan meddela att jag nu har haft mina första riktigt lektioner i 3 av mina ämnen, och hittills känns det riktigt bra. En snabb sammanfattning:

Morgonen började med Introduction to International Relations. Där pratade vi om den westfaliska freden och statsbegreppet. Dr. Cox (ja, min lärare heter Dr. Cox, jag ÄR JD i Scrubs) gick även igenom kriterierna för erkännande av stater... jag kommer aldrig slippa T6, den skiten kommer förfölja mig till den dag jag dör. Förutom det verkar kursen rätt kul, men inte särskilt svår. Hoppas det fortsätter på det viset!

Efter den lektionen var jag ledig i typ 2,5 timmar, då satt jag faktiskt i biblioteket och läste, känner mig duktig! Sen var det dags för Introduction to Criminal Justice Science. Typ kriminologi på ren svenska. Kul kurs, riktigt bra lärare. Ganska basic än så länge, men förhoppningsvis blir det lite annorlunda senare, man vill ju få en inblick i hur det amerikanska systemet fungerar.

Sen var det dags för The Fundamentals of Criminal Investigation. Läraren heter Frank Morn, en äldre man som verkar extremt kompetent... och så full av sig själv att han antagligen spricker om man kastar en penna på honom. Det är dock svårt att bli irriterad på honom, vilket antagligen är hans mest irriterande drag.

Han började dagens lektion med att dela upp oss i 6 grupper och sprida ut oss i byggnaden. Alla grupper hade ett kuvert innehållande...pusselbitar. Dock inte från samma pussel, han hade delat upp 2 pussel i 6 olika kuvert. Varje grupp skulle utse en gruppledare (han själv var Chief of Detectives), jag avböjde med hänvisning till att jag är från Sverige och därmed ganska korkad, eller någonting i den stilen. Jag anade vad som väntade, och hade ingen lust att bli idiotförklarad. Sen började cirkusen.

Han lämnade alla grupper utan instruktioner, började flytta runt folk, förlöjligade gruppledare som inte lydde tillräckligt fort och var rent allmänt dryg och störig. Till slut hade alla grupper börjat gå runt och prata med varandra (det visade sig senare att den gode Frank hade uppmuntrat detta) och vi tog oss så långt vi kunde, för naturligtvis saknades det bitar till båda pusslen. Då samlade han ihop oss i klassrummet igen och slängde upp 3 A4-sidor som förklarade hur det vi just gjort återspeglade en riktig utredning. Helt bisarr lektion, och riktigt rolig. Jag tror att hela kursen mer eller mindre beror på om man köper lärarens stil. Gör man det så går det nog bra, gör man inte det blir det knepigt. Själv satt jag mest och flinade för mig själv hela lektionen, och kurslitteraturen är riktigt bra, så det här kommer nog gå fint. Ska bli kul om ett par månader när vi kolla på olika stadier i en eldsvåda, olika effekter av bomber över och under mark osv. Lekstuga? JEPP!

I övrigt rullar livet på bra, skaffade gymkort igår. Skolans "recreation center" som det så fint heter är verkligen skitbra, och på gångavstånd hemifrån, känns bra! Stormen har dragit vidare nu, så ikväll är det bio med dom andra svenskarna som gäller.

Ha det bra där hemma!

/Patrick

Daylight Saving Time

Hej på er!

Nu har vi internet hemma i lägenheten, så nu slipper jag sitta och blogga på universitetsområdet, det känns alltid lite märkligt.

Idag har jag haft första lektionen i 3 av mina 4 ämnen, men jag tänkte vänta med genomgång av dom tills nästa vecka, känns inte som om jag har så mycket vettigt att rapportera ännu.

Så nu tänkte jag prata lite om Daylight Saving Time istället. DST handlar om det vi i Sverige kallar för sommar- och vintertid. Jag pratade just med en vän som är i Asien, och han nämnde att dom inte använder sig av det här systemet där. Då var jag naturligtvis tvungen att ta reda på hur det funkar här borta, är allting normalt i Normal (höhö)?

Ja, i Normal gäller tydligen DST, vi ska ställa om våra klockor andra söndagen i november och sen igen andra söndagen i mars. Hade jag bott på Hawaii hade jag däremot inte ställt om klockan, för där använder man sig inte av det här. Samma sak gäller förresten i Arizona, så länge man inte navajoindian, dom använder sig nämligen av det här systemet.

Jag älskar när folk gör det lätt för sig...

Hey man, what's up with your hair?!

Hej där hemma!

Jag tänkte köra en liten genomgång av vad som hänt sen sist, och jag ska försöka göra det här inlägget lite kortare än de tidigare... men jag kan inte lova någonting!

I fredags vart det fest! Istället för häng med utbytesstudenter och värdfamiljer blev det svarthåriga rockers och blaskig öl... väldigt trevligt faktiskt! Min kväll började helt enkelt med att en kille på festen kom fram till mig och hävde ur sig "hey man, what's up with your hair?!" Det kan vara värt att påpeka att det fortfarande är typ 30 grader varmt och ungefär 270% luftfuktighet i den här stan, vilket gör mitt normalt krulliga hår till något av ett naturfenomen. Jag är Art Garfunkels okände son... eller nåt. Mitt svar blev i vilket fall som helst ett leende och "man, I was born this way", varpå killen helt enkelt sa "cool" och bjöd mig på en öl. Senare under kvällen plockade samma snubbe fram en gitarr och började spela gamla springsteen-låtar. Det sjöngs. Typ skitmycket. Jag sjöng, vilket jag antagligen borde be hela stan om ursäkt för, men det får bli ett senare projekt.

Igår åkte vi och handlade, nu äger jag äntligen en kamera! Så fort den där fantastiska IT-nissen har pallrat sig över till vår lägenhet och gjort sin grej så ska jag försöka lägga upp lite bilder här. På kvällen var det middag med en amerikansk familj, dock inte med samma människor som vi träffat tidigare, det här var tydligen ett annat gäng. Familjen jag fick hänga med var väl trevlig och så där, men dom var ju inte som Chuck direkt.

Idag har jag och Olle varit ute och sprungit. Det är verkligen sjukt varmt, och fuktigt, det känns som om man försöker andas genom en blöt disktrasa. Men men, det blir säkert bättre när man vänjer sig. Nu ska vi härja runt på campus och försöka lokalisera träningsanläggningen, kolla priser på skolböcker (det ryktas om att dom är ännu dyrare än i Sverige, hur det nu är möjligt) och rent allmänt försöka strukturera upp saker inför plugget imorrn. Ikväll blir vi utbytesstudenter bjudna på pizza, och gratis mat är ju aldrig fel.

Det var väl allt för den här gången, ta hand om er där hemma!

/Patrick

I en värld utan internet...

... är det som lite halvknepigt att blogga. Vi har införskaffat allt vi behöver för att använda internet hemma, men vårt modem måste registreras av en tekniker för att vi ska kunna komma ut på nätet. Vår hyresvärd, som för övrigt har ett par tusen studenter som hyresgäster runt om i Normal, tycker tydligen att det är en bra idé att bara ha en (1) tekniker anställd, så det är lite oklart när han hinner komma till oss, men förhoppningsvis senare idag.

Nu sitter jag i alla fall på universitetsbiblioteket med min lilla mac. Det här biblioteket är för övrigt ungefär 500 gånger bättre än allting Uppsala har att erbjuda. Förutom bärbara datorer (som man för övrigt får låna GRATIS för bruk inne i biblioteket), vanliga datorer och en jävla massa böcker finns det bland annat ett speciellt rum där man kan öva på sina presentationer. Detta rum är utrustad med en projektor, duk och andra nödvändigheter. Biblioteket är för övrigt öppet till 2 på natten, vilket känns skitbra... på ett lite smutsigt sätt.

Så, vad har hänt sedan jag skrev sist? Ungefär hur mycket som helst. Dagarna har varit fyllda av olika aktiviteter i regi av The International Office, många informationsmöten (både bra och dåliga) en plockmiddag, välkomsttal av universitetets president osv osv. Men vi börjar väl från början antar jag.

I söndags var jag och handlade med Chuck, sen var det mest häng hemma i lägenheten, jag packade upp, lagade mat och kollade på film.

I måndags gick jag och utforskade campus. Det är verkligen jättehäftigt. Campusområdet tar upp större delen av stadskärnan, och i dess mitt ligger The Quad. The Quad är helt enkelt en som en stor gräsmatta med fina gångar, bänkar och en massa träd. Runtomkring ligger undervisningslokaler, och det är en rätt häftig känsla att på en gång mellan två byggnader bara för att ramla rakt in i den här lummiga parken. Skuggan där är för övrigt rätt uppskattad just nu eftersom det fortfarande är ungefär 30 grader varmt här borta.

Efter att jag sprungit runt på campus ett tag så gick jag och besökte Martina i hennes nya lägenhet. Sen gick vi hem till mig och hängde ett tag innan hon drog iväg för att träffa tjejen hon hyr rummet av, och jag tittade på film en stund. Sen kom Chuck och hämtade upp mig, sen mötte vi Olle vid bussen. Chuck skulle även hämta upp 2 koreaner som skulle bo hos honom till deras campusboende öppnade i torsdags. En av dom är här för att studera kommunikation. Med tanke på att jag har hört honom säga kanske 5 ord under dom här dagarna så kanske han behöver det. När Olle väl fått lämna av sina väskor och hämta andan lite så drog vi iväg och käkade på ett mexikanskt ställe med Martina. Mycket gott och trevligt.

I tisdags åkte vi mest runt med Chuck och handlade saker till lägenheten. Han bjöd oss även på lunch hemma hos sig, mycket trevligt. I onsdags hade vi registrering och lite informationsmöte med alla utbytesstudenter. Vi kunde snabbt konstatera att majoriteten av alla utbytesstudenter är asiater.

Här kan det vara värt att tala om hur extremt skönt det är att ha en egen lägenhet. Jag och Olle delar en lagom stor trea ungefär 15 minuter från campus, vilket vi är väldigt nöjda med. Jag har inte varit inne i något studentrum ännu, men jag vet att man oftast delar rum med en annan person och att det inte finns några möjligheter att laga någon egen mat. Ingen hade dock berättat om inflyttningsdagarna.

Campus ligger som sagt mitt i stan, och mycket av trafiken går på vägar som ligger mellan de olika delarna av campus, och därmed mellan de olika bostadshusen. Onsdag, torsdag och fredag den här veckan har många av gatorna varit avstängda för att folk ska kunna ställa sina bilar där och flytta in. Chuck berättade för oss att över 400 personer har engagerats bara för att leda bort trafik och hjälpa folk att ta sig in i husen. 400 PERSONER. Det är dessutom, som sagt, närmare 30 grader varmt. Och i den här miljön får folk stå och långsamt släpa fram stolar, bord, sängar, kylskåp(?!) och andra mer eller mindre otympliga tillhörigheter. Det är rätt intressant så här på avstånd, men jag är väldigt glad för att familjen Gustavsson inte behövde ge sig i kast med det här, vi hade antagligen blivit inspärrade allihop... men det är en annan historia!

Idag är det fredag, och hittills har vi hunnit med både informationsmöte med andra utbytesstudenter och ett välkomsttal av rektorn och delar av fakulteten för alla som precis flyttat hit. Här hade jag förmånen att uppleva det absolut bästa tal jag hört i hela mitt liv. Dr. Kim Perrera... jösses!! Jag tror att alla i salen ville gå ut och förändra världen efter det, den killen kan verkligen snacka!

Det var väl ungefär allt för den här gången, för strax har jag möter inbokat med Stephanie från internationella kontoret, vi ska prata om mina kurser. Hittills har jag blivit antagen till Introduction to Criminal Justice Sciences, Fundamentals of Criminal Investigation och Introduction to International Relations. Jag behöver få in 1 kurs till, sen tänkte jag kanske försöka få in en liten sportkurs eller så också. Vi får se hur det går.

Det var allt för den här gången, förhoppningsvis kommer jag kunna blogga lite oftare nu. Kram på er där hemma!

/Patrick

A Clean Ford Is A Happy Ford

Nu sitter jag här i min nya lägenhet i Normal, Illinois. Dom säger att det har varit en ovanligt kall sommar fram till igår, då kom värmen. Just nu känns det mer som om jag är vid medelhavet någonstans, och det är ju inte helt fel.

Men nu börjar jag det här från fel håll som vanligt. Idag är det söndag, här är klockan 10.10 på morgonen, vilket innebär att den är 17.10 hemma i Sverige.

Min sista tid i Sverige försvann i en rasande fart, och den sista veckan satt jag mest på söder och drack öl med goda vänner. I torsdags var det en mycket trevlig avskedsgrillning med nära och kära. Som sig bör tog alla närvarande en sista chans att driva med mig genom att slå vad om hur mycket jag kommer gå upp i vikt under mitt år här borta. Jag fick släpa ut vågen på altanen och väga till allas stora nöje, och sen fick alla skriva upp hur mycket dom trodde jag skulle väga när jag kom hem. Det var inte många som hade något större förtroende för min karaktär, men vi får väl se. Alla ni som skrev upp vikter kring 100 kilo lär bli rätt besvikna i alla fall.

I fredags packade jag ihop det sista och sa hej då till farmor & farfar och mormor. Det här med att man inte har möjlighet att träffa alla man älskar är ju naturligtvis den tråkiga aspekten av det här äventyret, men det är ju inte så mycket att göra någonting åt. Man får helt enkelt fokusera på dom bra sakerna istället.

I fredags kom även Martina, en vän som också kommer vara här i Normal 1 år. Hon fick uppleva familjen Gustavsson när den är som bäst med kräftor, lasagne och mycket skratt. Det blev en mycket trevlig kväll.

Så kommer vi då till gårdagen, avfärden. Det hela började inte helt lovande. Efter att ha sagt hej då till föräldrarna (vilket var jobbigt, mamma var jätteduktig) så skjutsade Sandra iväg mig och Martina till arlanda flygplats. Min syster var dock lite lätt disträ och missade avfarten mot flygplatsen! Själv satt jag och pillade med radion just då, och när jag såg avfarten fara förbi i ögonvrån så kickade nerverna igång på riktigt. Syster ställde sig på gasen och brände på till nästa avfart 2 mil bort och vände där. Vi hann tillbaka till arlanda med ganska god marginal ändå, checkade in och tog oss igenom alla 511 säkerhetskontrollen. Sen var det bara att borda planet och dra iväg. Flygresan gick fint, vi sov, åt och kollade på film i 9 timmar.

Sen landade planet på O'hare flygplats i Chicago, och då drog alla säkerhetskontroller igång igen, fingeravtrycken skulle kollas osv. Allt gick dock bra, ingen av oss behövde visiteras, tullen hade inte brutit upp några väskor, så nu var det bara att försöka lokalisera bussen och någonting att äta. Vi hade ungefär 1,5 timmar tills bussen mot Normal skulle dra iväg, så vi köpte lite mat på McDonalds och satte oss utanför utgången där bussen skulle gå. Det var nu ett jävla kaos, det fanns inga skyltar och extremt få trafikregler vad gäller, så det var bara att gå fram och tillbaka längs bussterminalen som en liten idiot och försöka hitta vår buss. Det visade sig dock inte vara så svårt när den väl dök upp, och sen återstod bara en 2,5 timmars bussresa innan vi till slut var framme i Normal. Bussen stannade vid universitetet, och där möttes jag av en äldre herre som heter Charles (kallas för Chuck). Han är en pensionerad universitetslärare som flyttade till Normal för att bo nära sin son och sina barnbarn när hans fru dog. Han är en väldigt religiös man (jag räknade till 4 biblar och lika många tillhörande ordböcker i hans vardagsrum och gästrum). Chuck undervisar även genom kyrkan, har 2 inneboende och på somrarna åker han till Uzbekistan en månad för att undervisa studenter som läser engelska där.

Chuck hjälpte mig att hitta min lägenhet, vilket inte var det enklaste, men på vägen fick jag se rätt mycket av den delen av stan, och det är verkligen en stor förortsidyll. Vid gathörnen står ungar och erbjuder biltvätt för 2 dollar. "A clean Ford is a happy Ford" skrek en grabb, vilket jag tyckte var rätt kul, men Chucks pickup truck har f*an inte ett dammkorn på sig, så där tjänade ungarna inga pengar.

När vi till slut hittade lägenheten konstaterade vi att den antagligen kan bli jättebra, men att det inte fanns något porslin, inget täcke och inga kuddar. Jag hade dessutom ingen mat, så jag accepterade Chucks erbjudande om att sova i hans gästrum. Han hade tydligen redan mailat mig, men det såg jag inte förrns nu på morgonen.

Innan vi åkte hem till honom bjöd han mig på middag på Cracker Barrel, vilket är en kombinerad restaurang och country shop. Väldigt god mat, och dessutom j*vligt mycket (jag fick kyckling med ris, potatismos, cole slaw och majsbröd). Så jag inledde helt enkelt mitt år i USA med att ta resterna i en doggie bag, så det kommer bli dagens lunch. Om ett par timmat kommer Chuck och skjutsar mig till ett köpcentrum så jag kan inhandla mat, lakan och andra nödvändigheter.

Och det är läget just nu, jag sitter i lägenheten och ska strax packa ur mina väskor och Chuck är i kyrkan. Jag ska även slå Martina en signal senare och kolla hur det har gått för henne med hennes värdfamilj.

Hoppas allt är väl med er där hemma, många kramar från Normal, Illinois!

Det historiska första inlägget

Japp, ännu en blogg. Återstår att se om jag lyckas vara lite mer aktiv här än på min andra, den skriver jag i princip bara i när jag är lite småfull. Det var inte riktigt tanken från början, det bara blev så. Ska försöka åtgärda det. Jaja, jag vet att jag har sagt det förut. Jag är en dålig människa, so sue me!

Soooo, why another blog? Jo, jag ska ju som bekant utomlands. Ett år skall tillbringas i USA, i en liten stad ungefär 2,5 timmar från Chicago. Staden i fråga heter Normal, därav den här sidans fyndiga adress... I crack myself up. En blogg är i vilket fall som helst ett bra sätt att håla omvärlden underrättad om att jag lever, vad jag gör osv. Masskommunikation är vackert, håller ni inte med? ;)

Just nu sitter jag hemma i Huddinge, har 10 dagar till avfärd om jag räknat rätt. Lägenhet är fixad, jag flyttar in direkt. Jag kommer dela lägenhet med en kille som hade oturen att ha mig som fadder när han började studera juridik i Uppsala för ett antal år sedan, och nu är han fast med mig i ett helt år. Han heter Olle, och han kommer kunna en jävla massa om gubbrock, whiskey och mitt bakfyllehumör innan det här året är över. Stackars sate...

Aaaaanyway, lägenheten är som sagt fixad. Flyg är bokat. Visum är fixat (trots att vakterna på ambassaden blev extremt nervösa av min klocka, bluetooth är tydligen farliga grejer), vaccinationer och tillhörande intyg är fixade. Det enda som återstår är att packa väskorna och sätta sig på planet, men det får som sagt vänta ett par dagar till. Jag tänker ägna dom här dagarna åt att gå på konsert, träna och framför allt träffa så många av mina vänner som jag kan. En del av dom kommer kanske och besöker mig, en del kommer antagligen inte. I vilket fall som helst är min avfärd en helt fantastisk ursäkt för att träffas, dricka öl och vara så där mysigt känslosam. Alltid trevligt att höra hur saknad man kommer vara ;)

That's it for now, vi hörs när vi hörs.

Ha en fortsatt bra sommar!

/Patrick