Jag var en gång en simmare...

Hej alla!

Kände att det kanske kunde vara dags att uppdatera bloggen lite grann... så, vad har hänt sen sist?

Jag har skrivit prov i sociologi, men det var inga större konstigheter, gick bra. Har prov senare idag, bör gå av bara farten det också. Har prov i Criminal Justice på torsdag, den kräver lite mer jobb, men det ska nog gå bra.

Jag har förresten börjat simma igen! Eller, börjat simma och börjat simma, jag kan inte påstå att jag simmar på samma sätt som jag gjorde en gång i tiden, men två gånger i veckan förflyttar jag mig till simhallen strax utanför campus och simmar en timme. Första gången jag var där kändes... ruskigt deprimerande. Jag hade i ett anfall av överdriven självsäkerhet gått och gett kroppen en riktig omgång på gymmet samma morgon med tanken att "jag ska ju bara simma ikväll". Jag tyckte av någon underlig anledning att det var en helt fantastisk idé att träna axlar... det var det inte. Jag trodde nästan att jag skulle drunkna när jag hade simmat ett tag. Men efter det har det gått bättre, och jag har inte fått några allergiska reaktioner än så länge. Det som framför allt är skönt är att jag känner att det fortfarande finns en simmare i mig... problemet är bara att han har sovit i typ 10 år, och han tycker inte om att bli väckt. Mjölksyra verkar vara hans vanligaste hämndaktion, inte helt kamratligt. Nu råkar jag ju vara en envis jävel, så jag tänker fortsätta simma så länge min allergi inte får frispel igen... det var ett tag sen jag pysslade med den typen av konditionsträning, men fan vad skönt det är!

Den senaste tidens absolut största irritationsmoment är utan konkurrens min externa hårddisk som lade ner verksamheten i höstas... eller snarare killen som skulle fixa den. Lång historia kort:

Jag lämnade in hårddisken hos en kille här i Normal, han kunde inte fixa den, så han tog in offerter och skickade till slut iväg den till en kille i Kalifornien. Killen i Kalifornien heter Jose, och han är en fullständig klåpare. Han har haft hårddisken sen i slutet av oktober. När han väl fått disken skickade han ett mail till min kontakt här i stan och sa att det skulle bli dyrare än vad vi först sagt. Sen hörde han av sig igen och sa att det skulle bli ännu dyrare. I det läget informerade jag min kontakt om att jag ville få tillbaka hårddisken så jag kunde skicka hem den med min familj istället (vi befinner oss nu i början av december). Det mailet fick inte min kontakt svar på förrns i januari. För ungefär en månad sedan hade jag direktkontakt med Jose och informerade honom om att jag ville få tillbaka min egendom så fort som möjligt. Han svarade att det skulle jag naturligtvis få, och att han skulle återkomma med tracking information så jag kunde följa paketet. Han återkom inte med någon information, så jag mailade honom igen för två veckor sedan. När det mailet fortfarande var obesvarat igår så skickade jag ett till där jag frågade vart min hårddisk befann sig och varför Jose inte svarat på mail. Jag fick idag svar, där Jose talade om att han helt enkelt tappat bort min hårddisk, men att han skulle skicka den till mig när han hittade den. Han avslutade med att säga att jag måste vara tålmodig och inte trakassera honom om det här...

Ja, man kan väl säga att jag är rätt jävla skitförbannad just nu. Jag svarade att jag förväntar mig att min hårddisk finns hos mig inom två veckor, återstår att se om det blir så. Jag är ju inte dummare än att jag inser att mina chanser att få tillbaka hårddisken eller någon kompensation för den är ungefär 0 efter att jag lämnat landet, men om jag inte får tillbaka min egendom innan dess ska jag fan se till att hitta någon avart till myndighet att rapportera honom till. Jag blir så trött...

... Men nog om det, om 13 dagar drar jag och Martina till Maui! Jag längtar verkligen, det ska bli grymt skönt!

Aja, det var väl allt för den här gången. Hoppas ni har det bra, vart ni än är!

/Patrick