Musik, plugg och träning

Hej där hemma,

Ledsen att jag inte har skrivit någonting på ett tag, det har helt enkelt hänt lite för mycket under dagarna.

Vi kan väl börja med fredagens eskapader, eller vad tycker ni?
Jag hade lektion 09.00-09.50, hål till 14.00, sen lektion från 14.00 till 14.50. Under den tiden hann jag bland annat med att plugga en del, gå förbi universitetets lilla armé av pengaräknare för att betala registreringsavgift på en bit över 6000:- (lugn mamma, CSN täcker det) samt äta lunch. I normala fall skulle det irritera mig att behöva vänta 4 timmar på en lektion, men det här är Fundamentals of Criminal Investigations med den gode Professor Morn, så det känns faktiskt helt lugnt. Den killen blir bara märkligare… och bättre, på något konstigt sätt. Just nu läser vi om den historiska utvecklingen som ledde fram till det vi idag kallar för utredare. Gubben går igenom allt från Oprichnina och Pinkerton till dagens Secret Service i punktform på OH, och lyckas ändå hålla det intressant – rätt imponerande!
Fredagskvällen började vi med förfest hemma hos Maria för att sedan gå ut och ge oss på Bloomingtons nattliv. Bloomington är den andra halvan av dom här två städerna som vuxit ihop och blivit Bloomington-Normal. Till skillnad från Normal så är Bloomington inte en studentstad, alla de tre universitet som finns här ligger innanför Normals stadsgräns.
Anyway, efter förfesten gick vi som sagt ut, och pubarna här är verkligen i min smak! Det är liveband i princip på varenda pub, och dom kan j*vlar i mig spela också! Jag har en liten utläggning om klubbkultur och musik i den andra bloggen för den lite nördigare läsaren.

På lördagen besökte vi den lokala majsfestivalen som gick av stapeln mitt i uptown Normal. Ja, jag skrev MAJSFESTIVAL, ni läste rätt. Det räcker inte med att dom här människorna bor omgivna av ungefär 23000 kvadratkilometer majs och ändå orkar äta det till varenda måltid, man har en festival också! De lokala butikerna ställde ut diverse olika stånd, halvtaskiga liveband spelade… det var ungefär som en svensk festival förutom att man åt funnel cake och majs. Nu trivs jag ju jättebra i den här staden, men jag måste erkänna att den här fixeringen folket här har vid majs för längesedan passerat gränsen för det osunda. Och tyvärr så har även mina svenska vänner fallit offer för den gula djävulen. Svaga själar, det är tragiskt…
På lördagskvällen var det fest hemma hos Charlotte, en av hennes rumskompisar fyllde 21. Det här var inte som en vanlig svensk födelsedagsfest, här låste man in alla möbler och satte på UV-lampor i vardagsrummet. När polisen dök upp släcktes hela lägenheten ner och alla måste vara tysta eftersom det fanns folk där som inte var 21. Jag träffade en kille som blivit tagen av polisen för ett år sedan att han var full och gick nedför gatan med en kasse öl i handen. Det hade dessutom nyligen varit storm, och hans kompis roade sig med att slänga ut nedblåsta grenar på vägkanten. Det här skulle egentligen innebära 1000 dollar i böter per skalle, men då fick hans kompis panik. Han ville nämligen bli brandman, och det kan man inte bli om man har en sån prick i registret. Såååå, dom polisen sa att dom fick komma undan med en varning om dom gjorde 40 armhävningar var på mindre än 1 minut. Det här är ett mycket märkligt land.

I söndags var jag och Olle på lunch hemma hos Chuck. Inbjuden var även en man som heter Carlos. Carlos hävdar att han är typ 21, men han ser ut som 30. Han är från Columbia, och har kommit till ISU för att ta sin master i klassiskt gitarrspel, Chuck var hans värd förra året. Jag hoppas verkligen att killen är ett underbarn på gitarr, för hans sociala kompetens gör ingen människa lycklig… prata med honom var som att försöka krama vatten ur en sten.
I övrigt var lunchen trevlig, Chuck lät oss även tvätta hos honom eftersom tvättmaskinen i vårt hus fortfarande är trasig. Det har den varit sen innan vi flyttade in… antagligen sen WW2 tog slut. Chuck har sagt att vi är välkomna att tvätta hos honom när vi vill. Efter lunchen körde han ut oss till Wal Mart för att veckohandla – mannen är en klippa! Han gav oss även en skärbräda och resten av maten från lunchen, och med lite tur kan vi även få låna en TV av honom.

Den här veckan har mest varit plugg och träning. Kan meddela alla människor som satsat pengar att jag har gått ned nästan 2 kilo sen jag kom hit, bara så ni vet…
I måndags hade jag för övrigt mitt livs konstigaste test med Professor Morn. Han hade i fredags sagt att det skulle bli ett test på måndag, så naturligtvis hade jag läst igenom alla mina anteckningar ett par gånger och repeterat relevanta kapitel i boken… det var ju j*vligt onödigt! Testet var en A4, fram- och baksida. Framsidan och halva baksidan innehöll olika varianter av meningen ”I den optimala universitetsmiljön gör studenten X procent av arbetet och läraren Y procent”. Tanken var att man skulle förstå att läraren jobbar så lite som möjligt och eleven så mycket som möjligt, och det var det alternativet man skulle välja varje gång. Resten av testet gick ut på att man skulle hitta grammatiska mönster, rim och andra konstigheter. Jag antar att det var det här han menade när han sa att han skulle klä ut sina praktiska uppgifter till prov…

Just det ja, igår var jag och Olle på en liten informationskväll om universitetets olika brödraskapsföreningar (fraternities). Kontentan är: ja, en del av dom verkar riktigt roliga, men det kostar minst lika mycket per termin som registreringsavgiften. Jag har ingen som helst lust att lägga över 6000 kronor för att hitta kompisar att dricka öl med, sånt har liksom en tendens att lösa sig ändå.

Jag måste verkligen skriva oftare, det håller inte att en mellantjock roman varenda gång. Har ni tagit er hela vägen hit ska ni ha en stor applåd… FORTSÄTT JOBBA NU!! ;)

Hälsningar från majsfälten
/Patrick